idag har det varit en lugn dag, inte gjort allt för mycket. men det kan ju vara skönt det också.. har varit ganska seg ändå eftersom jag inte slocknade förrän vid 3 tiden inatt...
på tal om annat så tänkte jag bara skriva några rader om hur mycket min familj egentligen betyder för mig! nu när man inte träffar dom så ofta så känner man verkligen en saknad efter dom. är det så att man kanske inte kommer flytta hem igen, utan efter utbildningen starta ett eget liv med massa nya äventyr och möjligheter? jag trivs som det är nu, även om det alltid finns saker man vill ändra på eller ha. men är det något man vill ha så får man ibland kämpa för att få det! och jag kanske just nu inte är i det tillståndet, jag vet inte vi får väl se.
träffade mina halvbröder igår, vilket var mycket mycket trevligt. dom har en stor plats i mitt hjärta även om vi alla säger att vi borde träffas och prata oftare, men vi alla har egna liv och andra saker att göra... men det är i alla fall skönt att träffas under födelsedagar, jul, nyår ovs.
mina systrar har jag ju levt med hela mitt liv, och dom har alltid ställt upp för mig. även om man många gånger varit väldigt stora ovänner så har vi ändå alltid stöttat varandra. ibland kan det vara svårt att vara lillasyster då det ibland inte känns som om man riktigt räcker till, att dom inte vänder sig till mig när dom behöver prata. men det gör inte så mycket, jag får ju alltid reda på det ändå... förr eller senare! men dom betyder oehört mycket för mig, och jag älskar dom till 1000!!! ludwig och freja (som är min systers barn), det finns nog inga finare barn än dom. tyvärr träffar jag inte dom så ofta som jag vill längre, pga avståndet och allt annat. men jag hoppas att det ska bli en liten bättring på det.
men snart kommer det ju en liten till till familjen, och det ska bli så underbart! då var det bara jag kvar sen, men jag kommer nog vänta några år. men när är det egentligen dags? man vill ju inte vara hur gammal som helst, men man vill ju ändå ha stadig ekonomi och ett stadigt förhållande..
jag har i alla fall bestämmt mig att jag inte ska vara över 25 när jag får mitt första barn, men sen får man ju se om man har hittat sin drömMAN tillsdess... heh!
ikväll blir det mys med familjen och fira farsdag, och äta glasstårta och mysa framför tv;n..
sen blir det lite plugg i sängen! känns ändå som att jag vill plugga så det är ju toppen...
på tal om annat så tänkte jag bara skriva några rader om hur mycket min familj egentligen betyder för mig! nu när man inte träffar dom så ofta så känner man verkligen en saknad efter dom. är det så att man kanske inte kommer flytta hem igen, utan efter utbildningen starta ett eget liv med massa nya äventyr och möjligheter? jag trivs som det är nu, även om det alltid finns saker man vill ändra på eller ha. men är det något man vill ha så får man ibland kämpa för att få det! och jag kanske just nu inte är i det tillståndet, jag vet inte vi får väl se.
träffade mina halvbröder igår, vilket var mycket mycket trevligt. dom har en stor plats i mitt hjärta även om vi alla säger att vi borde träffas och prata oftare, men vi alla har egna liv och andra saker att göra... men det är i alla fall skönt att träffas under födelsedagar, jul, nyår ovs.
mina systrar har jag ju levt med hela mitt liv, och dom har alltid ställt upp för mig. även om man många gånger varit väldigt stora ovänner så har vi ändå alltid stöttat varandra. ibland kan det vara svårt att vara lillasyster då det ibland inte känns som om man riktigt räcker till, att dom inte vänder sig till mig när dom behöver prata. men det gör inte så mycket, jag får ju alltid reda på det ändå... förr eller senare! men dom betyder oehört mycket för mig, och jag älskar dom till 1000!!! ludwig och freja (som är min systers barn), det finns nog inga finare barn än dom. tyvärr träffar jag inte dom så ofta som jag vill längre, pga avståndet och allt annat. men jag hoppas att det ska bli en liten bättring på det.
men snart kommer det ju en liten till till familjen, och det ska bli så underbart! då var det bara jag kvar sen, men jag kommer nog vänta några år. men när är det egentligen dags? man vill ju inte vara hur gammal som helst, men man vill ju ändå ha stadig ekonomi och ett stadigt förhållande..
jag har i alla fall bestämmt mig att jag inte ska vara över 25 när jag får mitt första barn, men sen får man ju se om man har hittat sin drömMAN tillsdess... heh!
ikväll blir det mys med familjen och fira farsdag, och äta glasstårta och mysa framför tv;n..
sen blir det lite plugg i sängen! känns ändå som att jag vill plugga så det är ju toppen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar